Budet om Knorres uppvaknande nådde Angelica tidigt på kvällen när hon satt och pratade med den Rutiga Damen. De satt som bäst och pratade om den annalkande armén när en tjänare lämnade budet och hastade därifrån. De två kvinnorna satt inte kvar länge.

 När de tjugo minuter senare andfådda gjorde entré i sjuksalen möttes de av en svag men vaken Knorre som såg väldigt orolig ut. Han sken dock upp vid åsynen av de båda damerna. Angelica var steget före sin tjockare kamrat. "Jag trodde du lämnat oss fö gott där, dumgubbe."

 "Är det så man hälsar på en som just återvänt från de döda?"

 "Har du något annat förslag på hur jag borde hälsa på dig?"

 "Som man bäddar får man ligga," sade Rut. "Men den där sängen kan du inte ha bäddat själv, den är ju ordentlig."

 "Det är härligt att se och höra er båda igen, jag trodde nästan att jag inte skulle få nöjet." Han gjorde en svag ansats att sätta sig upp, men övergav snart försöket.

 Angelica kramade honom. "Jag kan inte säga att jag inte var orolig, för det skulleRut enkelt kunna dementera. Men jag visste innerst inne att det krävs mer än ett svärdshugg för att skicka dig till andra sidan."

 Knorre mötte Ruts ögon. De tittade bedjande på honom. Hon har alltså inte berättat. Givetvis... Kobbe. "Definitivt," mumlade Knorre. Han ville ha ett snack på tu man hand med dem båda, med början hos kusinen. Men först fanns viktigare saker att reda ut. "Vad har hänt? Hur länge har jag varit borta?"
 De två kvinnorna hade uppenbarligen försökt stålsätta sig för det här tidigare, men nu utväxlade de inbördes blickar, Angelica sittande på sängen med ena handen kramande Knorres och Rut stående bredvid densamma, för att avgöra vem som skulle berätta vad. Rut började, van som hon var att ta stor plats och stå i fokus.

 "Jaa, vad har inte hänt medan du var borta... Henning har inte återvänt, Njord har inte flytt fältet, Anja har fortfarande inte dykt upp och armén som är på väg hit har inte kommit hit. Än. Och förresten, jorden har inte gått under heller."

 "Tack, det var både upplysande och upplyftande. Vad är det som har hänt? Hur länge har jag varit borta?"

 "Du har varit borta i tre dagar," sade Angelica, mycket mjukare än Knorres kusin. "Din mördare har slängts i fängelse, den fruktansvärda Dolores Svartvinge. Det var Kobbe som hittade henne och sövde ner henne med en av sina pilar. Njord vet vad som är på gång och är satt under sträng bevakning. Gajolus Snuskfot vaknade igen för två dagar sedan arg som ett bi, men efter att Annihila pratat förstånd med honom håller han sig nu lugn. Om du inte visste det så kilade hans varg iväg samma kväll som... du försvann." Hon suckade. "De ankor som du tidigare slängde i fängelse befinner sig nu samtliga på samma ställe, i tornet där du först spärrade in Sture. Armén från Norikland är på väg hit, men om jag förstått det rätt så är det Njords rebelltrupp som närmar sig med stormsteg. De är nu endast två dagsmarscher från vår stad. De förflyttar sig långsamt, och våra spioner talar om för oss att de bygger belägringsmaskiner. Jag tycker inte alls om det här, Knorre."

 "Det är väl kanske inte helt enligt min ursprungliga plan, men det kunde definitivt varit värre..." sade Knorre frånvarande. Han hade just fått en hel del att tänka på. Jaså Kobbe Halvhals fångade in Dolores. Det var ju otippat. Han låg ju bakom alltihopa. Armén är på väg och bygger belägringsmaskiner. Det behöver inte vara negativt, men det kan mycket väl vara det. Det förutsätter att Hjorvalt gör som jag och Njord sade åt honom, vilket blir mindre och mindre troligt ju mer jag funderar över det. "Låt mig tala med min kusin, raring. Jag vill prata med dig senare."

 Ett moln drog hastigt över hans älskarinnas ansikte men var lika fort borta igen. Med en snabb puss på näbben avlägsnade sig Angelica med värdighet ur rummet. Kvar fanns endast Rut och ett par andra sjukgäster som hostade i sömnen.

 "Jag antar att du har mycket att berätta för mig, kusin."

 "Inte så mycket egentligen," sade Rut och knyckte med halsen. "Kobbe bytte till rätt sida i sista sekunden och räddade livet på dig genom att stoppa giftet du fått i dig och ge dig Faderns Livskraft. Han fångade även Dolores. Innan dess försökte han förhandla med Njord, och hade satt oss alla ännu djupare i skiten om inte jag kommit och avbrutit alltihop och vunnit tillbaka honom till rätt sida om lagen."

 "Du berättade inte för Angelica att han planerade att döda mig?"

 "Jag har inte berättat det för någon." Hennes röst tjocknade och den första tår Knorre någonsin sett lämna Ruts ögon gjorde det. "Han är min son för fan, min ende son! Han har kommit tillbaka till rätt sida, jag lovar. Förstör inte hans liv, snälla."

 Knorre blev rörd av Ruts plötsliga känsloyttring, men inte tillräckligt. "Han försökte döda mig, Rut. Flera gånger om. Han planerade att ta allting för egen räkning, han konspirerade för att utnyttja en utländsk kraft till egna syften."

 Rut stelnade till. "Det gjorde du också, allvarligt talat. Jag trodde jag kunde lita på dig kusin, men nu är jag besviken på dig." Hon vände sig om och började gå.

 "Nej vänta!"

 Rut stannade.

 "Du kan inte förvänta dig att jag ska förlåta Kobbe för att han försökte döda mig och sabba alla mina planer, inklusive förgöra Redet och hela Ankrike."

 Rut började gå igen.

 "Men Kobbe är inte mitt subjekt att döma. Jag går med på att hålla tyst om Kobbes dåd tills Kung Henning återvänder. När han så är tillbaka vill jag att Kobbe ska få en rättvis rättegång, och jag vet att Henning är en nådig konung. Om jag haft en son så skulle jag också gjort allt för att beskydda honom, och jag vill försöka hjälpa dig att göra detsamma. Men Rut... Om jag hade dött för Kobbes hand, vad hade du gjort då?"

 Efter viss tvekan och med bristande röst svarade Rut: "Tack, Knorre. Du är en god man. Jag ska skicka in Angelica åt dig."

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har en längre tid omedvetet väntat på rätt tillfälle. Lagt det på is, hållit mig lite i skymundan från mitt inre. Men idag kände jag att det börjar bli dags - dags att jaga rätt på Jon the Joyful. Han som bor inom mig, mitt livsglada, energirika ...

1. Dåren. Spontan reaktion: Jag visste att de tre första korten skulle visa början av året fram till dags dato. Hade ingen aning om hur jag skulle tolka kortet förrän jag läste i häftet. 'Alla har en mer eller mindre galen sida, antingen kreativ elle...

Jag drömde den här drömmen i höstas, några veckor in på första terminen av PA-programmet.   Jag var jagad. Först visste jag inte varför, men jag visste att De var efter mig. Jag sprang i en stad och kände mig vilse. Genom shoppingcenter och cafée...

Jag drömde att jag hade tre ormar som husdjur. Två av dem hade jag i ett litet kylskåp, den tredje lät jag kräla omkring och hade ingen större koll på. Av de ormar jag hade var den fria den som fick absolut mest uppmärksamhet, de andra tittade jag ba...

Sfinxen har svärdet och ryttaren är obeväpnad. Drottningen av Svärd är utom räckhåll. Jag borde ta vagnens tömmar, men om jag gör det snurrar lyckans hjul ur mina händer, vilket är högst paradoxalt. Och jag har aldrig haft tur på lyckohjul. Men om ja...