Nu hade de dödat varsin dvärg. De hade en var kvar och två till som fortfarande bråkade borta vid stenen. Så fort Vratyas dvärg dog tog Skroger sin egen i skägget, svingade den hjälplöse, vimmelkantige dvärgen runt i tre bågar ovanför sitt huvud och kastade den sedan mot dvärgen som var i strid med Vratyas. Jägaren hann precis uppfatta rörelsen i rätt tid och lyckades kasta sig undan från dvärgprojektilen. Hans motståndare var inte lika lyckosam, utan fick sin forne kamrat över sig. Den forne kamraten klarade inte luftfärden och smällen utan koolade av på kuppen.
 Vratyas dvärg reste sig långsamt upp. Han såg märkbart medtagen ut. Skroger väntade inte länge, utan sprang fram mot även denna dvärg för att plocka upp honom och kasta mot de två stridande dvärgarna borta vid stubben. Men dvärgen var beredd på hans rusning, och när han närmade sig lutade sig dvärgen ner och tryckte upp ett hjälmprytt huvud mot den anfallande med avsikten att krossa hans kronjuveler. Skroger lyckades gira undan precis i tid för att säkra sin släkts framtid, och med ett stön slängde han sig ner i snön. Vratyas såg med ett leende hela spektaklet, och när Skroger trillade var han där och överföll dvärgen med sitt nyligen återfunna svärd.
 Dvärgen var dock beredd på detta, och han slogs som med nyväckt energi. Han tog upp en stridshammare han inte använt tidigare och dunkade undan Vratyas vapen. Under tiden hade Skroger återhämtat sig, och i samma stund som dvärgen skulle gå till motattack på Vratyas tog krigaren och bärsärken upp dvärgen i famnen och tvingade hammaren ur dess grepp. Men dvärgen vägrade se sig själv besegrad, och innan Skroger hunnit kasta den mot dess stridande kamrater vilket varit hans avsikt fullföljde dvärgen sin onda plan att krossa Skrogers nötter med sin hårda näve. Skroger stönade högt av smärta, vilket han aldrig brukade göra annars, men han släppte inte dvärgen. Den kortväxte stenfiguren gjorde samma sak igen, och nu tvingades stackars Skroger släppa.

 Dvärgen skyndade sig upp på fötter och kom upp lagom till att Vratyas tagit hans hammare och drämde den i huvudet på honom. Friheten som dvärgen skapat åt sig själv var alltså mycket kort, och innan han visste ordet av hade den rasande Skroger tagit honom i benen. Den lille varelsen försökte göra samma sak som tidigare, men bärsärken tänkte inte ge honom det tillfället en gång till. Han slog dvärgen i marken tre gånger med en stavelse på varje ord (fast han hade knapppast själv någon aning om vad en stavelse är).

 "DU!"

"SKA!"

"DÖ!"

Skrek han. Och dvärgen lydde. Nu fanns det bara två stridande dvärgar kvar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har en längre tid omedvetet väntat på rätt tillfälle. Lagt det på is, hållit mig lite i skymundan från mitt inre. Men idag kände jag att det börjar bli dags - dags att jaga rätt på Jon the Joyful. Han som bor inom mig, mitt livsglada, energirika ...

1. Dåren. Spontan reaktion: Jag visste att de tre första korten skulle visa början av året fram till dags dato. Hade ingen aning om hur jag skulle tolka kortet förrän jag läste i häftet. 'Alla har en mer eller mindre galen sida, antingen kreativ elle...

Jag drömde den här drömmen i höstas, några veckor in på första terminen av PA-programmet.   Jag var jagad. Först visste jag inte varför, men jag visste att De var efter mig. Jag sprang i en stad och kände mig vilse. Genom shoppingcenter och cafée...

Jag drömde att jag hade tre ormar som husdjur. Två av dem hade jag i ett litet kylskåp, den tredje lät jag kräla omkring och hade ingen större koll på. Av de ormar jag hade var den fria den som fick absolut mest uppmärksamhet, de andra tittade jag ba...

Sfinxen har svärdet och ryttaren är obeväpnad. Drottningen av Svärd är utom räckhåll. Jag borde ta vagnens tömmar, men om jag gör det snurrar lyckans hjul ur mina händer, vilket är högst paradoxalt. Och jag har aldrig haft tur på lyckohjul. Men om ja...