Vratyas, som alltid är snabb till handling, var den första som tog steget. I en blixtsnabb rörelse lade han an en pil till bågsträngen, siktade och skjöt. Men attans, pilen for inte iväg. Strängen på bågen brast.

 Skroger hade reagerat ungefär samtidigt och inte märkt att Vratyas vapen gick sönder. Den vildsinte krigaren sprang rakt emot dvärgarna och mötte dem rakt på. Dessa dvärgar visste ingenting av fruktan, och två av dem mötte Skrogers anstormning med hårt mot hårt. Om den store krigaren varit en man som ofta blev förvånad hade han blivit det där.

 Ytterligare en källa till förvåning var att två av de sex dvärgarna inte deltog i striden mot hjältarna, utan hade ett vildsint slagsmål sinsemellan borta vid stubben. Men detta hade hjältarna knappast tid att bekymra sig om.

 De två dvärgarna som inte slogs med varandra och inte slogs med Skroger rusade fram till Vratyas, som precis hann dra sitt gyllene kortsvärd i tid för att möta anfallet. Det blev en vild strid mellan jägaren och de två dvärgarna, men till slut lyckades Vratyas avväpna en av dem. Den som blivit avväpnad vrålade av ilska och slog vapnet även ur Vratyas händer. Sedan slog han den andre dvärgen rakt i ansiktet, medan Vratyas sparkade hammaren ur den sista beväpnade dvärgens händer. Tillsammans började de rulla runt i en hög, vildsint fäktande med armar och ben i försök att skada de andra.

 Samtidigt som Vratyas hade slagsmål med nävar och knän (där han givetvis låg i underläge eftersom han var gjort av kött och ben medan dvärgarna var gjorda av sten), i det närmaste lekte Skroger med sina två motståndare. Han sparkade lite på dem med sina hårda kängor, slog dem med flatsidan av sin yxa. Till slut blev en av dvärgarna trött på leken och strundade i att hugga med vapnet. Han lämnade allt vett åt sidan och kastade sig mot Skroger. Den store starke krigaren släppte i samma stund sin yxa, fångade enkelt dvärgen i händerna och fick tag i skägget. Till de två dvärgarnas förfäran lyfte han upp dvärgen i skägget och svingade den innan någon hunnit fatta riktigt vad som hände mot den stående dvärgen. De båda dvärgarna föll omkull.

 Skroger lät dem inte ligga där och vila. Medan de försökte ta sig upp tog han samma dvärg som innan i benen och drämde ner den i sin kompis igen. Han försökte göra samma sak en gång till, men då sprattlade dvärgen han tog till och han tappade den. Det fick honom att tappa tålamodet lite, och innan dvärgen hann resa sig knäckte han nacken på den.

 Vratyas hade stora problem och blev rejält påpucklad i sin strid, men efter en stund fick han fram en av kastdolkarna han hade gömd i stöveln och stack den i den ena dvärgen.