Vratyas var den som fattade sig snabbast. Han promenerade lugnt ut från trädet där han stod bakom och sade vänligt till dvärgarna: "God förmiddag, ädla dvärgar. Får man fråga vad som är anledningen till denna okamratliga uppståndelse?"

 Dvärgarna tittade ömsom misstänksamt på varandra, ömsom argsint på Vratyas. Och på Skroger som krälade fram bakom sitt träd och påminde om en snögubbe.

 "De vill också ha den!" Brölade en av dvärgarna. "De är ute efter den! Hör som han pratar, han försöker lura oss!"

 Dvärgarna skrek och började gå närmare. De var sex till antalet, och en sjunde låg medvetslös borta vid stubben. Våra hjältar hade ingen aning om vad de talade om och Vratyas försökte till varje pris styra undan det överhängande slagsmålet.

 "Vi är inte intresserade av vad det nu är ni bråkar om. Jag vet inte ens vad ni pratar om. Den där enhörningen ledde oss hit, vi vet varken varför vi är här eller vad det är ni bråkar om."

 "Vad är en enhörning?" undrade dvärgarna och stannade upp.

 "En sådan där," sade Vratyas och pekade. Men han lyfte bara fingret halvvägs upp innan det tog stopp. Enhörningen var försvunnen. När han tänkte efter så hade han inte sett den sedan de kom fram till dvärgarna. Han kände hur han blev kall inombords.

 Dvärgarna såg sig omkring med förvirrade miner. Uppenbarligen kunde inte de heller se någon enhörning. I deras stenansikten stod skrivet en insikt: De försöker lura oss.

 Skroger såg detta och tolkade det på sitt eget sätt, och han ville vara den första som handlade. "Om ni vill leva, så ska ni inte stanna här! Småttingar! Ni lämnar saken och fortsätter bråka... inte här!" Och han drog sin gyllene yxa och gjorde sig redo för strid. Vratyas gjorde samma sak, med enda skillnaden att han drog fram sin båga istället för en yxa. De hade båda väntat länge på ett tillfälle som detta: det var längesedan deras vapen fått gjuta blod.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har en längre tid omedvetet väntat på rätt tillfälle. Lagt det på is, hållit mig lite i skymundan från mitt inre. Men idag kände jag att det börjar bli dags - dags att jaga rätt på Jon the Joyful. Han som bor inom mig, mitt livsglada, energirika ...

1. Dåren. Spontan reaktion: Jag visste att de tre första korten skulle visa början av året fram till dags dato. Hade ingen aning om hur jag skulle tolka kortet förrän jag läste i häftet. 'Alla har en mer eller mindre galen sida, antingen kreativ elle...

Jag drömde den här drömmen i höstas, några veckor in på första terminen av PA-programmet.   Jag var jagad. Först visste jag inte varför, men jag visste att De var efter mig. Jag sprang i en stad och kände mig vilse. Genom shoppingcenter och cafée...

Jag drömde att jag hade tre ormar som husdjur. Två av dem hade jag i ett litet kylskåp, den tredje lät jag kräla omkring och hade ingen större koll på. Av de ormar jag hade var den fria den som fick absolut mest uppmärksamhet, de andra tittade jag ba...

Sfinxen har svärdet och ryttaren är obeväpnad. Drottningen av Svärd är utom räckhåll. Jag borde ta vagnens tömmar, men om jag gör det snurrar lyckans hjul ur mina händer, vilket är högst paradoxalt. Och jag har aldrig haft tur på lyckohjul. Men om ja...