Narzek vände sig om, svingade sin trästav och gjorde sig redo för anstormningen. Vratyas fällde enkelt en av anfallarna med en pil och Skroger tjurrusade förbi Narzek för att möta den andre vakten. Han hade dock inte full koll på saker och ting utan slog knäet i en bänkrad. Med ett plågat stön föll han omkull över bänken och fick ett skärsår från motståndarens svärd i benet. Narzek rusade fram för att assistera med sin stav och Vratyas med sitt kortsvärd. Narzek gjorde ett så vildsint anfall att vakten fick kasta sig ur vägen för att undvika att bli nerrusad. I sitt hopp slog han i en bänkrad och föll över bänken han också. Där på andra sidan låg Skroger som gav honom ett mycket kallt leende och höjde sin yxa för att sluta vaktens liv.

 Efter striden gick de fram till altaret och började gå ner för den fackelupplysta trappan. Till en början var det trappsteg av trä och tak av trä, men efter att de gått ner en bit var det inte trä lägre. De gick på trappsteg uthuggna direkt ur isen. Överallt omkring dem var is. De omgavs av blå is på alla sidor och de fick en tryckande känsla. De gick under vattenytan på en bottenfrusen fjord. Ingen av dem hade varit under vatten innan, men nu tog de sig alla fruset vatten över huvudet. Trappan krökte neråt och var upplyst av facklor var tionde steg. De gick ner djupt i mörkret och kylan och darrade av både det ena och det andra när de slutligen såg ljus och en mynning längre ner. Tacksamma för tunnelns slut och nyfikna på vad som fanns där nere rusade de ner de sista stegen...

 Och fann sig ansikte mot ansikte med två svartklädda vakter - en man och en kvinna. Innan någon hann skada någon annan hur som helst, hördes en röst bortifrån elden: "Låt dem komma in, de är våra välkomna gäster."

 Mannen borta vid elden var klädd i en lång, brun särk åtspänd med ett svart bälte. De slöt sig till att detta var den beryktade Hrafdýr Svartbälte. Bredvid honom stod en dvärg. Konversationen under den frusna fjorden tog sin början.

Efter en upphetsad diskussion om hur man borde öppna dörrar satte sig alla ner och pratade fredligt med varandra som vuxna män. Frelanders tyckte de varit duktiga, men att de skulle fortsätta sitt sökande. Han blev mycket förvånad när han fick reda på att det fanns TVÅ kulter, han hade bara trott att det fanns en. Det är nu av största vikt för hjältarna att utröna vilka de kan lita på. Om de kan lita på någon. Frelanders tycker att de genast skall sätta iväg och hälsa på en av kulterna och ha en liten pratstund.

 Så skedde. Våra aldrig vilande hjältar satte av mot Templet till människornas Gud Romamora för att se om de kunde hitta skuggfolket. Templet var dock alldeles öde och det syntes inga tecken på dold aktivitet. De gick ut och fortsatte mot templet till inge Gud och alla.

 När de kommer fram försöker de med sitt sedvanliga insparkande av dörren, men den går inte upp. De försöker flera gånger, sedan tröttnar de. De drar slutsatsen att den är låst från insidan och jägaren Vratyas försöker klättra upp på balkongen ovanför dörren för att ta sig in den vägen. Han lyckas dock inte med detta, så de sänder upp vrängaren Narzek att klättra upp efter bästa förmåga. Den ovige trollkarlen lyckas utan problem att ta sig upp och in genom balkongdörren. Väl där inne ser han två svartklädda män stå och vakta en bortre dörr. De ser i alla fall ut att vakta och har facklor och svärd i händerna. Narzek smyger ner för att öppna porten, men när han är nästan framme blir han upptäckt. Vakterna rusar mot honom och han grips av panik. Lyckligtvis inser han innan det är försent varför de inte lyckades öppna tempeldörren: Den öppnades utåt när de försökte sparka in den. Han stönade och slog sig själv för pannan vid insikten och tryckte upp de tunga tempelportarna.

 "Vi har en liten situation här inne," sade han till sina förvånade kamrater utanför. "Vi var tydligen inte särskilt välkomna."

Tre molokna hjältar lommade fram på de frusna, nu stilla gatorna och gjorde sig väg fram till värdshuset Ankan & Dvärgen. Narzek hade delgivit de andra informationen att den kontakt som Sigvard nämnt, Frelanders, hade sänt ut honom och väntade på honom i rum 18. De drog fredligt upp dörren och klev in i det ganska skumt upplysta sällskapsrummet. Ett antal facklor hängde utmed väggarna och en eld sprakade i den bortre änden av rummet, och försåg rummet med ett fladdrande sken. Värdshuset var tomt sånär som på krögardvärgen och två gäng människor som satt och samtalade vid olika bord. Vratyas tyckte de som satt vid det ena bordet såg skumma ut och de verkade inte ha koll på omgivningen, så han tog en fackla från väggen, lade sig ner på golvet och kravlade bort mot dem. Han ville kontrollera om de hade skugga eller inte. Han lyckades mirakulöst nog undgå att bli upptäckt och kunde konstatera att folket vid bordet kastade skuggor.

 Men när han skulle tillbaka så slog hans ben i ett stolsben och alla reste sig upp med vapen halvt dragna. Vratyas reste sig fort och höll upp en knapp i handen. "Där var den jäveln!" utbrast han. De som ställt sig upp skakade på huvudena, muttrade något och satte sig ner igen.

 Under tiden hade Narzek, som tröttnat på sina kamraters dumheter, gått upp för att besöka Frelanders. De hade ett mycket intressant samtal om de pantade träskallar som Narzek blivit sammnförd med när plötsligt dörren brakade upp. Vratyas och Skroger hade sparkat upp även denna dörr på ett mycket brutalt vis. Som tur väl var hängde den kvar på gångjärnen. Både Narzek och Frelanders hoppade högt när de kom in och hade vapnena redo.

 "FÖR I HELVETE GRABBAR!!!" utropade Narzek. "Chilla nu va'!?"

Efter en högljudd nysning ser sig Skroger om i det mörka rummet. Det är fullt med ett tjockt lager damm och i början är det svårt att se något. Sedan kommer han på att han blockerar den enda ljuskällan med sin kroppsbyggnad och flyttar sig från hålet i taket så att hans vänner kan hoppa in. Han kliar sig i huvudet och undrar varför han inte kan se något medan Vratyas går bort och öppnar fönsterluckan så att det går att se rummet de befinner sig i.

 Damm. Damm överallt. Rummet och hela huset tycks ha varit övergivet mycket länge, några månader åtminstone. Rummet är skralt möblerat med bara två sängar och ett skåp. Vid foten till ena sängen står en låda som hjältarna sluter sig till har tjänat som syfte att kliva upp genom takluckan på. Något spår av skuggfolket syns inte. Allt är öde och dammet strilar genom den skymningsblå nattluften. Det är kallt som tusan. För att värma sig och för att leta ledtrådar börjar våra ädla hjältar vända upp och ner på huset. de vräker sängarna upp och ner & ut och in. De sparkar sönder skåpdörren, de kastar ut lådan genom fönstret (och hör en katt skrika av smärta utanför) men de hittar ingenting. Ingenting som de kan ha nytta av. Efter att ha rört om riktigt mycket i dammet och gått lös på varenda tum av rummet utan resultat gick de ner på nedervåningen.

 Där var också dammigt och tomt, och efter att ha sett sig omkring lite går de modfällda ut genom dörren. Ute är det nu mörkt och de går modfällda mot värdshuset Ankan & Dvärgen. Det är redan på väg att bli natt och de har inte träffat någon av kulternas överhuvud. Handfallna går de för att besöka den som skickat ut Narzek på hans uppdrag. Frelanders från de vises råd.

När Vratyas hoppar för att hugga skuggan med dolken muttrar samtidigt Narzek en trollformel för att 'hjälpa' Vratyas. Trollformeln slår dock fel och Vratyas halkar. Som tur väl är så glider dolken ur hans grepp och upp i luften och träffar skuggan medan Vratyas faller bakåt. Det sista han ser innan han når marken och av den anledningen stänger ögonen är hur skuggan med ett väsande försvinner in i dolken när den träffas. Så blir det mörkt för en liten stund, och när han får upp ögonen igen så kan han inte se vart dolken tog vägen.

 "Bra kastat," flinar Narzek och ser på honom där han ligger på marken. Vratyas tar sig smidigt upp på fötter igen, borstar av sig med en likgiltig min svarar: "Jag undvek en pil bara." Sen tittar han sig om efter dolken. "Vart tog den vägen?"

 Männen som anslutit sig till dem i gränden tidigare såg inte ut att veta och Skroger stod och kliade sig i huvudet borta vid repstegen. Narzek svingar stilfullt sin trästav och säger att han ingenting vet.

 De får annat att tänka på när Skroger plötsligt får en snilleblixt. "Alla på taket är döda (och alla ligger inte på taket längre, höhö). Men vem kastade då skuggan?"

 De andra två är snabba att förstå och skyndar sig uppför repstegen. Skroger med sitt enorma intellekt är först upp och stannar till de andras irritation längst upp på stegen och tittar sig omkring på taket. "Ingenting här!" skriker han ner till de andras som frustrerade står och sniffar honom i häcken.

 "Flytta på dig så att vi kan komma upp!" fräser Vratyas, och Skroger gör som han blir tillsagd utan att filosofera över det. När de andra kommer upp kan de också konstatera att taket är tomt så när som på de lik de lämnat efter sig. Inte ett spår syns av någon skugg-kastare. Ingen mer repstege finns från taket och ingen syns till på gatorna i omgivningen. Det är ett platt tak som så många andra i staden, med en taklucka mitt på. Hjältarna noterar att inga spår leder från och till takluckan och finner detta högst märkvärdigt, så de ställer sig och hoppar på luckan. Efter några hopp brister trät med ett brakande och skroger faller igenom luckan medan de andra (som hängt på hans axlar) fastnar på taket och slår sig illa. Inne i huset är det dammigt och mörkt...

Narzek visade sig vara en trogen tjänare av rättvisans gud Kamirata, och efter att kort ha övertygat de tidigare två hjältarna anslöt han nu sina styrkor till deras. Han började med låta Vratyas hand växa ut igen. Mycket storsint av honom, då det var en kostsam affär. Fyra män klädda i renskinn kom rusande mot dem bakifrån och den svarklädde de hade förföljt välkomnar de med lättnad. De verkar tydligen vara vänner, och den svartklädde berättar kort om bakhållet.

 Snabbt bestämmer de sig för att jaga den skadade som flytt iväg. De följer blodspåren som leder runt en husknut...

... och möts av fyra armborstpilar när de rundat huset. Från ett tak längre bort gränden blir de beskjutna av svärtklädda män. Den sårade som de förföljde är på väg upp för en repstege. De män de springer ihop med drar fram sina långbågar och springer fram för att kunna skjuta. Även Vratyas drar sin båge medan han springer fram för att besvara elden. Skroger rusar som en galning men hinner inte fram till resptegen förrän han träffas av ytterligare en pil. Narzek tänker inte låta den skadade undfly och gör så att han halkar på grund av blod och handsvett och faller handlöst ner mot marken. Vid det laget HADE dock Skroger hunnit fram men var inte kvick nog att reagera utan fick den fallande mannen över sig.

 Efter en långdragen eldstrid började de på taket falla och saker och ting började gå väl för hjältarna när de plötsligt från taket hör hur ett mörkt mässande når sitt klimax. En skugga kommer flytande ner från hustaket och de Skugglösa skriker av fasa. Skuggan flyger ner med siktet inställt de Skugglösa, men Vratyas ställer sig hjältemodigt ivägen. När skuggan flyger över honom drar han den svartglänsande dolken som han hittat i skuggfolkets hus och hugger mot skuggan...

Den svartklädde herren rundar huset igen och kommer springande mot dem i full fart med en dragen kastdolk glänsande i ena handen och ett kortsvärd i den andra. Vratyas drar med sin enda hand en egen kastkniv för att kasta mot den anfallande. Han missar grovt, men i samma stund som hans kastdolk viner förbi den svartklädde träffar den en bakomvarande svartklädd herre istället. "Ett bakhåll!" skriker både den svartklädde som rusar mot dem och den svartklädde som fick Vratyas dolk i sig. 

 Ytterligare tre svarklädda rundar husknuten med dragna vapen och grinar otäckt. . Skroger får också en kastdolk på sig men i sitt raseri känner han den knappt. Vratyas rusar fram för att konfrontera en av fienderna med sitt stora svärd, men den han rusade mot lyfte sitt svärd för att parera samtidigt som han drog upp sin hårda sko och sparkade den rusande Vratyas i skrevet. Stackaren vek sig dubbel av smärta och var chanslös när nästa svartkläddas svärd högg honom i ryggen.

 Skroger rusar med all sin vrede fram för att rädda Vratyas och hugger nästan armen av en av skuggfolket som genast vänder om och flyr. Den skugglösa som de följde efter tidigare vänder sig om och ger sig också in i striden.

 När Vratyas återigen kan agera efter den chockerande smällen retirerar han runt närmaste huskrök för att där stå och hämta andan. När han kommer dit ser han med stigande förvåning hur en blå- och gulklädd herre kommer travande i full fart med en trästav i högsta hugg. Mannen springer rakt förbi honom. Han ger sig direkt in i striden på de andra hjältarnas sida och med hans hjälp vänds skärmytslingen till hjältarnas övertag. Den blå- och gulkläddes namn är Narzek.

Med tankarna fulla av förvirring lämnar Vratyas och Skroger skuggornas hus och går ut på den ljusa gatan igen. Men knappt har de hunnit ut ur huset förrän de får syn på en svartklädd herre som verkar ha väntat på dem. När deras blickar möts springer denne svartklädde in i gränderna med våra bägge hjältar efter sig. I gränderna möts de av ytterligare tre svartklädda herrar som inte lyfter ett finger mot dem utan markerar att de vill prata. Den av de svartklädda som verkar föra deras talan berättar att de kallar sig för Skugglösa och att den andra kulten, Skuggfolket, utmålat dem som fiender. Han hävdar dock att skuggfolket ljuger och att 'den som sade det han kan vara det'. Våra hjältar tror tillsvidare på detta men väljer i tysthet att samla in mer bevis innan de bestämmer sig för något. 

 Den svartklädde säger att hans överhuvud, Hrafdýr Svartbälte, mycket gärna skulle vilja prata med dem och att de borde söka upp honom i templet till ingen gud. Han säger att de vore högst välkomna.

 Vratyas och Skroger säger att de ska överväga detta och går därifrån. Bägge av de här kulterna ska träffas på kvällen samma dag och går inte att nå tills dess, så i några timmar går hjältarna bara omkring på staden. När solen börjar gå ner bakom den västra kullen drar de sig mot torget för att ha överblick över både Romamoras tempel (där de tror att skuggfolket ska samlas) och Ingen Guds tempel där de fick veta att de skugglösa (som hjältarna kallar för mörkerfolket) skulle samlas. De ser mörkklädda och vanliga människor gå ut och in ur ingen guds tempel men inga mörkklädda går in i Romamoras byggnad. En svartklädd man som kommer ut ur ingen guds tempel vinkar åt dem och går in i gränderna. De ser på varandra och följer efter för att utröna vad han vill. De följer efter en liten bit på behörigt avstånd. Plötsligt rundar den svartklädde en krök. Hjältarna utväxlar tysta och förstående blickar med varandra och smyger framåt...