Den här texten som jag skrivit som en uppgift i skolan är starkt baserad på en verklig händelse. Söndagen för två veckor sedan var fyra personer - däribland jag - ute och paddlade i blåsigt väder. En helt underbar upplevelse. När man sedan slängde sig i vattnet efter att ha besegrat vind och vågor fylldes vi alla av en lycka som gjorde oss alldeles galna. Underbart... <3

Som en delfin slänger han sig i vattnet. Skrikande av upprymdhet som bara en vuxen man med barnasinnet kvar förmår använder han det upprörda vattnet som sin lekplats. Naturens krafter har övervunnits och mannen firar sin seger. Hans blåa ögon sjuder av kraft och energi. Aldrig har han känt sig så levande som när han kom i land efter sin vilda färd över det stormiga vattnet.

  Vinden blåser över sjön. Den vill ha tillbaka mannen, slita i den som kommit ur stormens kraftfulla grepp, men naturens kraft är inte stark nog. Farkosten som satt personen i säkerhet ligger uppdragen på land och dess förare har slitit av sig alla kläder. Nog kan vattnet få ha honom i sin famn, men det ska vara en omfamning av ömsesidighet. Vågorna slår och vinden sliter, mannen bara skrattar och plaskar runt i vattnet. Han ylar av lycka över att finnas, inser vilken fantastiskt underbar gåva livet är. Han kramar vattnet och ger vågorna blöta kyssar av tacksamhet för insikten. Sedan skriker han lyckligt och hoppar omkring igen bara för att livet är så härligt. Ingenting är vackrare än ren lycka.

Att återuppleva dessa minnen på pappret fick mig att vilja bada igen. Det är vackert väder ute, om än lite blåsigt. Helgens grillkväll ute på ön var magiskt vacker, men det blev inget badande och bara en kurskamrat vågade stanna kvar och inviga mitt tält. Men det var jättetrevligt och vi hittade massa.... roliga svampar ^^ :)