Tjofläsk! Höhö.

Här på Brunnsvik är internet HÖÖÖGST sporadiskt. Eller har så varit under de senaste två veckorna. Det är delvis därför som jag dröjt ända till nu med att avslöja att JAG SKRIVER PÅ SOM FAN! Sagan om Klodiwinda (Boken kommer nog att heta något i stil med 'Den Svarta Trollpackan') bara växer och växer. Mitt mål fram till sportlovet är att skriva tvp kapitel i veckan, och än så länge håller jag mig till det målet. Jag svettas, gottar mig i förtäringsvaror och erhåller sittfläsk, men jag skriver mina ca 20 sidor i veckan. Jag har insett att boken inte kommer bli klar till höstlovet som jag hade hoppats på, men innerst inne visste jag att det skulle bli så här. Jag har räknat ut att boken MÅSTE vara klar i slutet av mars för att jag ska hinna dels rätta den, dels prata in den i en studio. Det kommer gå åt två månader till de bägge delarna, samtidigt som jag efter sportlovet arbetar med andra skolgrejer. Jag måste med andra ord skriva så att tangentbordet stänks av min salta kroppsvätska, men det är en tillvaro jag är mer än tillfreds med. Jag älskar det här! Gott sällskap, schemalagt författande, kontinuerlig och professionell feedback, serverad och färdig mat fem dagar i veckan... Det här är gott alltså. Brunnsvik är ju dessutom en fantastiskt vacker miljö, om man står ut med de små tekniska skavanker som dyker upp som svampar om hösten.

Ja, här är verkligen vackert. Jag har varit ute ett flertal gånger på den isbelagda stora sjön några hundra meter ifrån boningshuset, i gnistrande solsken och förtrollande månsken. Ett andra år här skulle medföra väldigt många fördelar och flera språng närmare min dröm om ett liv som författare. När jag går här och stundtals tänker på det inser jag att författande, det är den enda yrkesbana jag egentligen vill ge mig in på. Det är tufft och svårt, det vet jag. Jag är inställd på de problem som lurar i vassen. Men jag tänker jobba för det. Kämpa hårt. Det är, trots allt, mitt liv och min karriär det handlar om. Vem vill ha dessa bägge halvdana?