Här kommer ännu en politisk dikt från mig, mer slipad och vässad än den förra. Jag läste upp den inför hela skolan i morse, nu lägger jag upp den här. Förhoppningsvis kan jag få den publicerad i en tidning dessutom.

Med snicksnack du sicksackar
du både gasar, bromsar och backar
när du propagerar är enda gången du verkligen snackar
Låt kaka på kaka väl smaka
bara du själv slipper baka
du vill njuta av förbjuden frukt
och i din fräckhet räknar du med att slippa tukt
för vem ska tukta dig när du står högst?
vem ska prata ner dig när du bara hör din egen röst?

Rövare rövar vår klöver och kallar det politik
men i garderoben av välfärd finns ett lik
därför fattar blåmesarna hammare och spik,
stänger öron och garderob och förvränger statistik,
mutar sen media för att slippa kritik.

Att inte ursäkta sig tycks vara ett vinnande koncept
maktens kaka har ett sorgligt recept
som bygger på, helt knäppt
att ärlighet är en utdöende dygd,
att kakan skall njutas med en osalig brygd.
Iskall, bitter och giftig skall brygden vara
och de som dricker tänker inte på krutet spara
botten opp ur skitigt glas
här skall ändras båd' RUT och LAS
och vi svenskar borde nog akta oss
så att inte ACTA kommer till oss.

Så ska man skratta eller ska man gråta
över våra styrande maktkåta?
Endast ett sätt kan oss alla trösta
ta ditt förnuft till fånga och gå och rösta!

Vem trodde att jag skulle skriva poesi? Vem trodde att jag skulle skriva politiskt? Nu gör jag båda delar, och finner att det går mig väl. Av en ren slump :)