Klockan i bilen stod på 09:06 när min mörkblåa GUH 871 lämnade Hjälmsavägen för att besöka platser den troligtvis aldrig tidigare varit. Av resan upp finns inte mycket att nämna, förutom att jag klunkade i mig jättemycket vätska och tvingades stanna för att urinera oräkneliga gånger. Ur min hyfsat välfungerande bilstereo hölls jag sällskap av bland annat Loke, Finntroll och Strauss. Jag var framme 16.50
 Det hinner inte gå lång tid innan jag känner mig välkommen på Brunnsvik. Efter att ha erhållit min nyckel träffade jag Victor, en av de kurskamrater som jag kände sedan intervjudagen tidigare i maj. Vi kramade varandra som om vi känt varandra länge och där inleddes en euforiskt härlig känsla av att vara på rätt ställe som ända sedan dess varit med mig i varenda stund här uppe. Vi gick runt och letade upp andra blivande kurskamrater och blev snabbt ett ganska stort och väl sammansvetsat gäng. Vissa kända man sedan tidigare, andra var helt nya, men redan första kvällen när vi satt och knöt vänskapsband känders min nya 'familj' här uppe lika naturlig som om vi alltid varit nära varann.

Den andra dagen (onsdagen) började med ännu mer socialisering innan välkomsttalen skulle hållas i idrottshallen. Fortfarande med ett väldigt mosigt sinne (En sju och en halv timme lång bilresa i ensamhet gör sådant med en), kunde jag konstatera att vi "ordare" haft turen att få de i särklass bästa och mest engagerade lärarna. Ett intryck som sedan bara fortsatte att växa i klassrummet.
 När vår underbara lärare Örjan (som heter Orkan på min mobil eftersom Örjan inte fanns med i T9-systemet) började berätta om vilken policy och vilka värdegrunder som rådde på skolan och skulle komma att genomsyra våra framtida studier tror jag att alla kände samma härliga känsla. Örjan beskrev sig själv som anarkist och tyckte att auktoritära lärare kunde bära tagelskjorta. Han lovade att våra lektioner kommer präglas av kreativitet, ömsesidighet, respekt, generositet och solidaritet. Han skulle senare få njuta frukterna av sitt uttalande.
 Vår första skrivuppgift blev att gå iväg och intervjua varandra för att lära känna folket i klassen. Han var luddig i sitt uttalande och sade någonting om reportage, så jag och min underbara och fantastiskt likasinnade kompis Hanna gick iväg och satte oss vid sjön. Vi fick 40 minuter på oss att skriva om varandra, vilket vi tyckte var väldigt knappt. Vi blev klara alldeles precis när vi skulle vara tillbaka och stressade som tusan, men vi behövde inte redovisa vårt projekt den dagen, för en väldigt intressant programpunkt stod inskriven på schemat: Erövra skolan. Till vår hjälp fick vi Örjans nyckel och passerkort, i uppgift vi att bekanta oss med skolan och skolområdet, gå runt i alla srymslen och hörn och sniffa och titta. Detta gjordes med stor glädje. Detta pågick fram till middagen och sedan tog skoldagen slut. Jag stack ut och tränade en runda och kvällen blev lika härligt social som den föregående.

Torsdagen präglades av underabrt galna idéer och händelser. Uppgiften vi fick var att utgå från intervjun från föregående dag och skriva ett riktigt reportage om det (Vi hade alltså gjort det här redan på lektionen igår och därmed gått saker och ting långt i förväg, för uppgiften hade tydligen varit att bara intervjua, spara intervjun och skriva en historia om det dagen efter). Hanna och jag fick därför en 1 & ½ timme lång rast att göra vad vi ville, eftersom vi redan gjort uppgiften.
 Hela tiden genomsyras tiden på Brunnsvik av en öppen, go' och respekterande stämning. Familjen som är Brunnsvik Ord växer sig starkare. På eftermiddagen får vi en ny uppgift av vår gode Örjan. Vi ska gå iväg och skriva ett sk. kåseri, en form av skrivande jag aldrig tidigare hört talas om. Vi skulle gå iväg och sätta oss på så udda platser som det bara var möjligt att hitta. I Hannas och mina ögon tändes ett ljus och ett leende, vi såg på varandra och vi visste vad vi tänkte. Vatten! Vi gick upp på våra rum och bytte om till badkläder, tog varsin fältstol och gick ner till vattenbrynet för att författa någonting lagom flummigt. Men vattenbrynet var inte gott nog åt oss! Det fanns kanoter att tillgå, och vad kunde vara mer udda än att paddla ut och sätta sig att skriva i sjön?! Sagt och gjort, som det ofta blir när jag och Hanna 'Findus' gör saker tillsammans. Medan kusin Elias och kurskamrat Roxanne satt vid ett bord invid stranden paddlade jag och Hanna ut och satte oss mitt ute i sjön och började skriva.
 Inspirationen gick ju sådär. Jag hade ingen aning om vad jag skulle skriva, hade inte riktigt kläm på vad ett kåseri innebar. Medan jag började författa märkte vi att kanoten drev mot land, och det dög ju inte! För att slippa driva iväg med vågor och vind paddlade vi ut till en ö och satte oss där. Jag ropade in till Elias och bad honom berätta när klockan slog tre, ty halv fyra skulle vi vara tillbaka.
 Fortfarande var inte inspirationen särskilt lättfångad. Att skriva ett kåseri utan att veta vad det var visade sig svårare än gott sällskap och underlig miljö kunde greja. Och tillråga på allt såg vi regnmolnen komma krypande, kände tunna droppar på vår badklädda hud. Vi struntade i galenskaperna och gick tillbaka ner mot kanoten.
 Jag var snabbare nerför kullen än Hanna, så jag kontrollerade lättat att kanoten låg där den skulle. Precis då ropade Elias inifrån stranden. Jag gick några steg bort från kanoten för att fråga vad han sade, men jag hann inte lyssna på svaret. I samma ögonblick som min kusin upprepade budskapet såg jag kanoten flyta iväg ut i vattnet, fångad av vind och vågor. Jag skrek rakt ut att "Nej jävlar, nu sticker kanoten!" och sprang ner till vattenbrynet under åskådarnas förvånade skratt. Jag sparkade av mig mina sandaler och hoppade i för att hämta den. Den hade hunnit några meter, men jag lyckades simma ifatt den. Under skratt från både mig och Hanna simmade jag kanoten tillbaka till ön och snart paddlade vi tillbaka till stranden. Om nu detta hade varit några andra än just vi två så hade vi kanske varit lite tysta, men vi skrattade och berömde varandra för hur underbart tokiga vi är. Jag känner att här uppe har jag äntligen hittat någon som VERKLIGEN bejakar min kreativt galna sida. Det här kommer bli ett bra år!
 Senare på kvällen var det författarbesök av aftonbladets ledarskribent Åsa Petersen, som fått sin väg utstakad när hon som artonåring själv gick här på Brunnsvik. Det blev en intressant kväll som utmynnade i grillning och socialisering, och slutade som de tidigare kvällarna.

Fredagen började högst underligt. Det var blött och dimmigt utanför mitt fönster, och när jag kom ut i korridoren var som omväxling ingen där. De kom förstås snart, men känslan av att något var fel ville inte försvinna. Ännu värre blev det när vi kom ner till matsalen och några kurskamrater redan satt vid ett bord, men på FEL sida av matsalen! Den vänstra sidan av matsalen, från ingången sett, känns fruktansvärt fel för mig. Jag mår dåligt av att sitta där, och får inte ner särskilt mycket frukost. Jag vet inte varför, men så är det.Tack och lov blev min dag räddad av kamrat Joel som hade skrivit ett så bra tal att dimman lättade och hela världen ljusnade.

 Efter en kort skoldag innebar det möte inför helgen med matlagning och transport på agendan. Med hjälp av ödmjukhet, skicklighet och vänners goda vilja lyckades jag förhandla mig till en alldeles ypperlig överenskommelse angående kostnader och fördelning av bördor, och jag tycker vi nådde beslut som kunde behaga alla. Till kvällsmat på fredagen planerades pannkakstårta, lördagens middag blev tacos-buffé och söndagen såg en enorm sallad byggas. När skolan slutade klockan 12.30 på fredagen stannade allting plötsligt upp. Det höga tempot som rått under de första dagarna varvades ner. De folkhögskolestuderande på internatet njöt av en helg i nya vänners samvaro, en lugn och god stämning rådde. Man är aldrig ensam om man inte vill vara det, alla människor här är öppna och välkommande om man kommer och sniffar efter sällskap. Vilket förstås hände. Lördag och söndag spenderades till stor del med att titta på film, paddla, träna, laga mat och umgås, mycket mer finns inte att säga.

Måndagen gick ut på att göra en 'total makeover' av klassrummet. Den tråkiga, sterila miljön som mötte oss när vi först klev in där skulle bytas ut mot fantasifulla, inspirerande inredningsformer. Vi startade också en blogg som inte är färdig ännu, där ni kommer kunna läsa mer om vad som händer just på Brunnsvik i allmänhet. Bloggen kommer föras av oss på Brunnsvik Ord och min bloggdag blir torsdagar! Mer om detta senare! Jag fick också lov att lista ut ett projekt som jag ska driva under året, vilket jag nu gjort. Det känns toppen, och jag tror det kommer bli bra.

I morse var vi uppe vid halv fem för att besöka en utkiksplats och se dimman lätta från sjön. Det tog förstås en stund innan den lättade, men processen var härlig. Medan ingenting hände och vi bara satt och väntade gick jag ut och plockade svamp. På en kvart fick jag en systembolagskasse halvfull. Det ska bli mumsigt ikväll! Jag kommer troligtvis ta mig en kopp kaffe till frukost, vi får se. 

 Man får sällan tid att skriva på bloggen här på Brunnsvik, för det händer så mycket överallt. Men ni kära läsare, det är underbart att gå här på folkhögskola, jag stormtrivs verkligen! Det här är rätt för mig, det är vad jag alltid velat göra.

Till er där hemma: Var så säkra på att jag inte glömmer bort er. Ni finns alltid i mitt hjärta, trots att mitt huvud kanske inte alltid ryms av det jag inte har i närheten. Men i mitt nya liv finns det ändå plats för alla!

 

HannaFindus

23 augusti 2011 07:25

Åh, så fint du skrev om mig, hihi. Jag är väldigt glad över att ha träffat dig och jag håller med dig! Har man en undertryckt sida, ska den fram till varje pris!

http://nattstad.se/hannafindus

Jon Järnfot Gyllenstig

23 augusti 2011 08:06

Speciellt om det är en väldigt stark sida och man kan använda den till något kreativt :) Och vad är vi här uppe om inte kreativa? Galenskap behöver näring för att bli positiv, undernärd galenskap gör en person galen på riktigt. Jag är glad att du är här Hanna, du plockar fram det inom mig som jag tidigare inte haft chansen att leva ut.

 

Malin

23 augusti 2011 09:05

Låter som en underbar vecka :) Läger ett helt år ;) E så jag börjar fundera på att gå på folkhögskola själv :P

Jon Järnfot Gyllenstig

23 augusti 2011 16:58

Gör't! Lätt det roligaste!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har en längre tid omedvetet väntat på rätt tillfälle. Lagt det på is, hållit mig lite i skymundan från mitt inre. Men idag kände jag att det börjar bli dags - dags att jaga rätt på Jon the Joyful. Han som bor inom mig, mitt livsglada, energirika ...

1. Dåren. Spontan reaktion: Jag visste att de tre första korten skulle visa början av året fram till dags dato. Hade ingen aning om hur jag skulle tolka kortet förrän jag läste i häftet. 'Alla har en mer eller mindre galen sida, antingen kreativ elle...

Jag drömde den här drömmen i höstas, några veckor in på första terminen av PA-programmet.   Jag var jagad. Först visste jag inte varför, men jag visste att De var efter mig. Jag sprang i en stad och kände mig vilse. Genom shoppingcenter och cafée...

Jag drömde att jag hade tre ormar som husdjur. Två av dem hade jag i ett litet kylskåp, den tredje lät jag kräla omkring och hade ingen större koll på. Av de ormar jag hade var den fria den som fick absolut mest uppmärksamhet, de andra tittade jag ba...

Sfinxen har svärdet och ryttaren är obeväpnad. Drottningen av Svärd är utom räckhåll. Jag borde ta vagnens tömmar, men om jag gör det snurrar lyckans hjul ur mina händer, vilket är högst paradoxalt. Och jag har aldrig haft tur på lyckohjul. Men om ja...