Mitt recept på en god helg:

 Jag börjar hela kalaset med en timmes innebandy på fredagkvällen. Där köttar jag hårt både mig själv och andra. Efter passet där man ska ha blivit riktigt het ställer man sig direkt i duschen som tar en halvminut innan den blir varm. Mörbultat, upphettad, nerkyld och upphettat igen sätter jag mig i bilen igen och sätter på Finntroll på hög volym och burnar hemåt. Hemma väntar pizza och slöande i TV-soffan.

 Efter att utmattad slutligen ha somnat väntar sedan en morgon som börjar med ett smarrigt, oemotståndligt spinningpass. Har man fel tröja på sig när man spinnar så finns inget skönare än att fort få av tröjan när man är färdig. Efter en mycket uppfriskande dusch blir det sedan shopping inför helgens läger.

 När inhandlandet av resurser är överstökat bär det av upp till vår utmärkta, snörika klubbgård Karlsnäsgården för ett orienteringsläger i det vita vackra. Lägret inkluderar tävlingar och lekar, käk och spökrunda. Det slutar sedan med vår årliga grötfest, men helgen slutar inte där. Nej då, efter genomförandet av lägret är visserligen lägret och allt det innebär över, men jag hinner inte slänga i mig mycket gröt innan jag ska iväg och öva fiol inför nästa veckas julkonsert. Efter orkesterspelningen, då är kanske den här helgen över, med något som påminner om blodsmak djupt nere i gommen det enda som gör mig sällskap bland lakanen i min breda säng. Det är den helg jag har framför mig. Om ni vill slänga ihop det här receptet själva, fundera först över om ni bedömer det vara värt vad det kostar jämfört med belöningen det gör. För egen del tror jag inte att jag kommer bli alltför besviken.

Hur man går lös på en fd. måltid. För att genomföra denna genombakning måste man vara på ganska konstigt humör och vara osunt attraherad av färgen grå.

 Plocka upp en valfri, exotisk fiskastackare ur en grannes kompost. Stäng komposten igen. Eller ja, gå först till grannens kompost (eller din egen), öppna komposten, ta upp valfritt blötdjur som tidigare tjänat som middag och stäng sedan locket så är vi tillbaks där vi var nyss.

 Linda in fisken i en neutral morgontidning och gå sedan tillbaka in i ditt eget hus (Eller vad du nu bor i, det vet ju inte jag. Man ska inte ha förutfattade meningar, det finns ju dem som bor i tält och under sofflock och på andra underliga ställen). Efter att ha försök gå in genom dörren utan att öppna den öppnar du dörren och stänger den förslagsvis bakom dig. Sedan går du till kylskåpet och plockar fram en stor rund ost (Förslagsvis en julost nu till dessa vackra vintertider). Det är mycket viktigt att du väntar med att ta fram osten tills du kommit tillbaka in.

 Lägg in fiskresterna på en skärbräda och banka skiten ur fiskafanskapet med den stora runda osten. Du vet att fisken är genomarbetat när det för 27 sekunder sedan slutat stänka upp i ansiktet på dig.

 När fisken sedan är färdig så hämtar du bara valfri sylt från kylskåpet, låter fisken ligga kvar på skärbrädan, tar dig en macka och några skivor ost, lägger sylten på osten och njuter av din färska fiskost.

Vilken otroligt vacker tid vi just gått in i! Två decimeter snö hemma i blekinge, snö som täcker allt som tidigare varit grått och trist. Tjocka flingor som yr i luften, som lägger sig på marken och skapar någonting nytt. Allt vi är vana att se på marken försvinner, och i deras ställe en tjock matta av ren, vacker, vit snö <3 Enda minuset är kylan, som jag alltid har problem med.

I helgen som gick var jag och shoppade i det gamla goa' Götet! Fast utan mina bröder som brukar hänga med :( Men shoppingturen gjorde mig lycklig! Det första son händer är att vi lämnar in min kassa mobil som krånglat i 7 månader (Lugna, ni kan fortfarande få tag på mig). Sedan går jag med upprymda steg mot bokaffären, och där hoppar jag upp och ner av glädje! Vid bokhyllorna för utländsk skönlitteratur ser jag med käften full av dregel att de hade de fyra nästa delarna i min favoritbokserie! Det var med glädje jag samlade på mig dessa fyra tegelstenar på 1200 sidor engelsk fantasy vardera, och det var sedan med glädje jag kånkade runt med dem över halva göteborg. Nu har jag äntligen böcker att läsa igen och kommer så ha för ett tag framöver.

 Därefter kom nästa lyckovåg. In på naturkompaniet knallade vi, och direkt fick vi hjälp. Efter 20 minuters funderande  och provande gick jag lycklig därifrån med ett par underbara kombinerade vandrings- och vinterkängor. Sedan var den dagen räddad. Och tur var väl det att jag hittade dessa tre fynd, för jag hittade ingenting mer på hela den dagen. Julklappsshoppingen kommer senare :)

Allt vitt som faller betyder renhet. Vitt Är renhet. Och nu är den vita årstiden här, tidigare än vanligt. Imorgon blir det en god tur i skidspåren!

Tjohi! Herr Jobbcoach hade en massa intressanta idéer som vi diskuterat idag. Idéer som resluterat i ett nyväckt hopp om att jag kanske kommer få ett arbete snart. Min vänliga jobbcoach föreslog en massa olika grejer efter att vi pratat om mina intressen, och en del av det lät riktigt intressant. Varför inte jobba på stena line en tid t.ex? hade nog varit intressant och det skulle visst ge mig en hel del erfarenhet som var ganska lätt att relatera till reseledaryrket som jag vill satsa på ett tag framöver.Jag fick många positiva känslor när vi diskuterade min framtid :)

Positivt får nog också sägas att gårdagens träningspass var också. Förvisso inte bra som jag hoppats på eller så bra som det borde varit med tanke på att jag tränat förhållandevis bra i höst, men det gick ändå inte dåligt. Det är MYCKET skönare och roligare att springa tillsammans med andra än att ge sig ut och tugga dryga långpass i sin ensamhet. Jag tror nog att jag trots allt är på uppgång nu efter det senaste halvårets berg- och dalbana och perioden dessförinnan av seghet och mörka träsk. Kanske är jag nu på väg åt rät håll igen. Det vore gött om vissa saker kunde börja gå som jag behagar i mitt liv snart. Jag fick i alla fall en del energi idag när vi hoppfullt diskuterade jobbsökande. Det verkar som att det börjar bli dags för mig att ta tag i mitt liv med det fasta grepp som jag ännu inte använt mer än vid ett ytterst fåtal tillfällen. jag ser fram emot att få börja använda mina styrkor snart!

Puss på er allihopa föresten, det var längesedan ni goa läsare belönades med något sådant :) det tycker jag att ni kan ha förtjänat.

Nu lever jag igen! Föreställningen gick ganska bra tror jag. Men jag dog lite på riktigt efter jag hade gjort det i pjäsen. Precis som efter föreställningen i våras var jag jättetrött efteråt. Det är inte förrän nu, efter ett träningspass, som jag känner mig något så när levande igen.

Allting blev filmat som jag hoppats, men jag har inte sett filmen ännu. Det är med spänning jag ser fram emot att få se från åskådarperspektiv vad jag åstadkommit. Jag tyckte personligen det kändes som att det gick lite bättre i våras. Riktigt alla saftiga rim kom tyvärr inte med. Men på det hela taget blev det nog bra. Man kan inte klaga på annat än sina egna insatser, och de är jag nöjd med. Så för min del var det en bra föreställning.

Nu är det bestämt. Jag kommer dö. Klockan 18.40 på lördag kväll kommer en förhoppningsvis stor publik få se en spektakulär scen där jag drar mitt sista andetag och faller död till golvet. Dramatiskt. Enigmatiskt. Inför stor och förfärad publik. Precis som jag alltid önskat det. Slutspelsskägget växer ännu och om 52 timmar kommer jag för första gången i mitt liv att dö.

 Men det blir inte sista gången. Jag pratar förstås om vår efterlängtade pjäs, Mordet på Karön! :P Blev ni oroliga? :D Jag får medge att tanken lockat ett flertal gånger, men ni har inget att frukta: Jag kommer tillbaka igen. Och eftersom jag inte är någon helig och allsmäktig person som Jesus så behöver det inte dröja tre dagar innan jag återuppstår. För mig kommer det bara ta en timme.

 Om en timme från denna stund kommer vi öva på teatern för sista gången innan premiärdagen. Jag har inte hört mina medspelare i pjäsen på två veckor, så jag får medge att jag inte vet hur de låter. Men förhoppningsvis har de övat in det ordentligt. De skulle inte behöva manuset idag sade de i alla fall. Sist vi träffades övade vi bara in replikerna. Idag, då jävlar, nu ska vi spela teater på allvar!

I över ett år nu har jag varit arbetslös. I över fem år har jag haft borrelia. I våras konstaterades efter så lång tid att jag bar på den fästingburna sjukdomen. I alla dessa år har jag känt mig trött och sjuk på ett sätt som inte går att sätta fingret på. Så har jag haft det i en fjärdedel av mitt levda liv, och jag kan inte riktigt minnas hur det känns att vara riktigt frisk, riktigt glad och ha all den energi som hör ungdomen till. Den har gått mig förlorad, och jag har gått och undrat vad det är för fel på mig. Läkarna hittade ju aldrig någonting relevant, så man började ju tro att man var sjuk i huvudet eller nånting.

 Nu vet jag att det inte är så, jag vet att jag har ett sunt psyke, kanske sundare än somliga andras. Men jag är inte helt frisk ännu, det märks i allt jag gör. Ibland kan jag känna mig frisk på ytan, men så fort jag anstränger mig så börjar jag må illa eller blir trött. Det är förstås bättre nu efter den första medicinkuren i våras, men symptomen kvarstår. Jag klarar mer, men jag klarar inte mycket och jag får kämpa hårt för att klara det jag klarar.

 Men nu i höst har jag märkt någonting som inte varit där tidigare. Som en urkramad men fortfarande lite fuktig  tvättsvamp känner jag mig. Jag orkar och vill inte kämpa längre, kämparglöden har nästan slocknat. I våras spelade vi innebandy i klubben och redan då var jag lite slö och såg ingen större mening i att anstränga mig. Nu har innebandyn dragit igång igen och jag har spelat två tillfällen, men jag är mycket mindre taggad nu än jag varit tidigare. Slö och trött har jag blivit. Jag vet att jag måste kämpa, men jag finner ingen lust eller motivation när jag väl står i dess ansikte. Tankarna är lite i stil med: 'varför kämpa när det är mycket lättare att bara lägga dig och sova?' Fast sova tänker jag inte göra, jag är ingen sömnmissbrukare. Men jag har haft svårt att motivera mig till att kämpa på sistone. Och jag tror att jag vet varför.

 Som jag sade innan, jag har varit arbetslös i snart ett år. Inte gjort någonting vettigt, och sakta men säkert började den livsstilen sjunka in och slå rot. Den har fått mig att i stort sätt sluta kämpa och sluta göra saker. Arbetslösheten har tagit död på min lust att göra saker. Samtidigt säger en annan röst i mig, den vettiga, att jag måste börja arbeta och fördriva tiden med vettiga ting. Detta är ett faktum vars sanningshalt jag är medveten om, och jag håller med till 100%: Jag måste börja kämpa och jobba. Men jag hittar inget jobb. Dagarna går och jag får inga jakande svar. Energin läcker ut ännu mer än tidigare. Och det här drabbar nästan allt.

Men igår kväll kröp en ny sanning fram. I orkestern hade vi den sista repetitionen för musiker innan uppsättningen av teaterkonserten på lördag, och då tände jag til ordentligt. Jag har själv skrivit pjäsen och är engagerad i att göra den så bra som möjligt. Min energi och lust blixtrade äntligen till, nu när den stora dagen börjar närma sig. Det här tycker jag är roligt, och då lyste jag plötsligt upp. Och det gick upp för mig hur det egentligen ligger till. Jag kan nu skilja på vad som är symptom från borrelian och vad som är resultat av min arbetslöshetsapati. Det finns krafter inom mig, men båda de nämnda problemen gör att jag av någon anledning känner mig motvillig att sträcka mig efter dem.

 För en vecka sedan var jag och sex andra ungdomar ledare på ett läger. Det var jätteroligt! Men då märkte jag tydligt vilken roll jag har och hur energin inom mig beter sig. Jag var den lugna och samlade men ändå bestämda ledaren. Det finns kraft inom mig, märkte jag då, som jag kan tillgå om jag skulle behöva den, och jag fick en bild av den. Min kraft är en hoprullad taggtråd.

Som en tvättsvamp som är i det närmaste urkramad känner jag mig oftast, men det är en svamp som bara kan doppas i vatten så blir den drypande våt igen. Den kramas dock snabbt ur när det nya vattnet fyllts på. Jag är också som en hoprullad taggtråd. Det finns kraft och taggar, men allt är ihoprullat och jag finner så fruktansvärt sällan motivationen att rulla upp den här rullen. Taggtråden ligger nästan bortglömd ute i ladan, det är tvättsvampen som jag använder oftast. Jag har slutat vända taggarna inåt, men jag vänder de inte heller utåt. Jag har blivit utaggad som en tvättsvamp och har rullat ihop taggtråden. Jag måste hitta orken och lusten att nysta upp den här tråden igen.

pläp

bajs

tvättsvamp