Värde

Ett ord som svävar i mitt huvud. Varför ska allting ha ett värde? Varför ska någonting ha ett värde? Är inte själva begreppet ganska värdelöst?

Jag har talang. Jag har begåvning, det kan jag inte blunda för. Jag är duktig på det jag gör. Men tvivlet tjuter inom mig med en ton som är precis på gränsen till vad man kan uppfatta. Vad har det jag gör för värde? Vart skall mina förmågor ta mig?

Mitt förmodat rationella huvud svarar, eller kanske är det att det minns vad andra har sagt till mig, och upprepar det som en papegoja. Man kan inte leva på det man tycker är roligt. Att skriva, det är kul, men så oerhört svårt att skapa karriär med. Jag måste ha något annat, en livlina att hålla mig fast vid medan jag har skrivandet som en hobby. En yrkesbana. Men vart fan ska jag gå? Välja ett jobb jag kanske kan stå ut med resten av mitt liv, medan jag ägnar mig åt det jag tycker är kul? Skriva. Försöka bli författare. Medan man knegar som alla de andra. Det är inte min dröm, men det är den rationella vägen. Jag vet att jag inte kan satsa på att leva som författare, lyckas direkt. Och jag vet någonstans inom mig att även om jag lyckas, även om den drömmen slår in, kommer jag inte klara av ensamheten som medföljer yrket. Därför måste jag välja en yrkesbana.

Jag har sökt ett tiotal utbildningar som jag skulle kunna tänka mig. Jag har försäkrat mig. Men jag vet fortfarande inte om jag vill.

Jag är en romantiker. Jag hoppas att jag ska kunna klara mig på det jag gör, jag vill satsa på att skriva. Men jag är en romantiker som tyngs av tvivel. Min väg är inte glasklar, även om min vilja är det. Jag vill gå framåt. Mot livet som författare. Mot möjligheten att kunna försörja mig och leva gott på det jag skattar högt. Skrivande. Vad gäller orden så stänger jag inga dörrar, jag håller allting öppet. Författare, journalist, manusskribent, låttextskrivare... Men allt det är i underhållningsbranschen, frånsett journalist som är ett av de tuffaste yrkena som finns. Och vad är underhållningens värde i ett samhälle som mer och mer går ifrån det skrivna ordet, överger pjäserna och laddar ner musik utan att betala för den? Vad är värdet i att göra det man vill om det innebär att pengar inte strömmar till? Den frågan besvarar sig själv. Det är värdet av att göra det man vill. Ett värde som alltför mycket underskattas i den samhällsutveckling vi ser idag. Det är värdet av det flummiga begreppet kultur. Kultur som blivit en förvirrande virvelstorm som jag visst ska kasta mig in i.

Jag tvivlar på det jag gör, trots att jag har talang. Jag tvivlar på min väg, trots att jag vet vad jag vill och endast kan nå dit om jag satsar. Jag tvivlar på mig själv som person av anledningar dunklare än mitt öga kan se. Jag tvivlar och förtvivlar. En dag kommer mitt klena psyke att bli min undergång. En dag. Idag står mitt rationella huvud som segrare, det slår tvivlet i marken. Problemet är att analysen tar kål även på romantiken. Jag ser på mitt frö av hoppas och bara hoppas att det inte skall drunkna i all sinnesnärvaro. Eller torka ut av allt tvivel. Mitt klena sinne kommer bli min undergång. Men inte idag.

Och för övrigt: Jag tycker inte om att förlora.