Orten heter visst Pforzheim och har skogen Schwarzwald inpå knutarna. Det är ingen vacker stad om man utgår från vad vi sett hittills och jag är glad att jag inte ska vistas här i mer än två veckor. Vi bor ganska bra, i ett vandrarhem hyfsat centralt med allt det nödvändiga till hands.

   Idag känner jag mig bättre i ryggen. Somnade 21 igår kväll och vaknade 7 i morse. En härligt lång natt efter en mycket lång dag. Bilresan var smidigare och mindre smärtsam än jag befarat, kanske på grund av starkare smärtlindring än i fredags. Idag kunde jag sitta upp i över en halvtimme innan jag tvingades lägga mig på golvet, och jag har inte ens tagit några tabletter, så ryggen, nacken och huvudet håller nog äntligen på att långsamt bli bättre.
   Vi var ute i god tid i morse för att träffa doktor Wolfgang 09.00 Vi kom dit 08.30 och ombads fylla i symptomformulär. Till min stora förvåning och glädje fanns det sådana på svenska! Därefter väntade vi. Vi trodde på fullaste allvar att vi skulle träffa doktorn klocka 9, men klockan hann gott och väl passera 10 innan vi fick komma träffa honom. En lång diskussion följde rörande mina symptom och min sjukdomsperiod och vi fick en massa bakgrundsinformation om borrelia och behandlingen av den. Jag kommer få tre olika behandlingskurer under tiden vi är här, både intravenöst och i tablettform. Enligt doktor Wolfgang kommer bara den intravenösa behandlingen med doxycyklin (en av tre behandlingar, med samma ämne som i pillrena jag tagit tidigare) kommer vara fem gånger starkare än det jag tagit tidigare. Därpå följer två andra ämnen som behandlar andra former av borreliabakterier än den de behandlar i Sverige. Idag fick jag dock bara den första behandlingen, samt utskrift av piller som jag ska ta utöver injektionsbehandlingen. Imorgon har läkarna semster, så det här drar igång på allvar på onsdag.

   Läkaren uttryckte också ordination att fortsätta intravenös behandling även när jag kommer hem. Kommer jag kunna övertyga den Svenska sjukvården att hjälpa mig? Eller kommer det gå att utföra privat. Det får vi fundera på när den tiden är inne.

  Den stora nyheten är att jag känner mig bättre idag (fast långt ifrån bra). Läkaren tvivlade aldrig på att det är borrelia och jag kommer få god hjälp framöver.

Tack till alla där hemma för ert stöd! I will be back!