Jag var ute i skogen på en av mina vanliga kvällspromenader. Fast det var inte en HELT vanlig kvällspromenad, trots att det var kväll och mörkt ute var det ändå dagsljus. På väg mot min favoritplats ute i skogen råkade jag stöta på tre ankor. De flinade åt mig när jag gick förbi och vaggade runt i skogen och käkade upp all min svamp. Jag blev jättesur, och samtidigt kom jag på hur gott jag tyckte det var i somras när jag åt anka i mandelsås uppe i alperna. Så jag dödade en av ankorna och åt upp den på plats.

 Sedan gick jag till min plats ute på en berghäll under månen och njöt av måltiden. Då slogs jag av en hemsk insikt: Jag hade ju redan borstat tänderna! Alla vet att det betyder otur att äta efter att man borstat tänderna, så jag skyndade mig hem för att borsta dem igen. När jag gjort det och gick tillbaka till mitt rum så låg en anka i min säng och flinade åt mig! Den hade bajsat överallt! Frustrerad och trött minns jag att jag tänkte: 'Hellre tre ankor i skogen än en bajsande anka i sängen.'

Det var vid det tillfället jag vaknade. Sånt händer mig ibland. Jag drömmer någon helkonstig dröm, sedan vaknar jag med vad som kan låta som visdomsord fastsatta i mitt trötta huvud. I natt var ett sådant tillfälle. Och ankorna... de är överallt. Men det var trots allt ingen mardröm.